kaRinrosa

Alltså, ibland svänger det fort, haha. Igår var en hemsk dag och idag har inte heller varit speciellt kul förrän nu när jag kom. Nu ska ni få höra en fin story, förbered er med näsdukar för jag grät allt en skvätt idag, av fina skäl...

Såhär var det. I fredags när jag skulle möta upp någon vid spårvagnen kl sent så kommer en kille fram till oss och frågar om han kan få låna telefonen. Han verkar inte riktigt vara som vi andra, jag skulle gissa på en utvecklingsstörning och jag frågar hur det kommer sig att han behöver ringa. Killen berättar att han tappat bort sin pappa på Metalltown, en festival som var i Frihamnen och nu gått bort till mig. För er som inte vet så är det en bra promenad från Frihamnen till mig. Killen har ingen telefon, kommer inte från Göteborg och är såklart orolig. Så jag ringer upp pappan  och förklarar att hans son är med mig. Pappan som såklart varit hemskt orolig blir mycket lättad att jag ringer. Jag med sällskap väntar på en spårvagn och sätter sedan Viktor på denna. Sedan ringer vi pappan som skall möta upp Viktor. På lördagen får jag reda på att allt gått som det skulle och att de är på väg hem till Växjö. De tackade så hemskt mycket för hjälpen och redan här kände jag mig glad för jag kunnat hjälpa till.

MEN idag ni, då har jag fått ett brev från de två med ett fint kort där det står:

Tack, vilken tur att det finns räddande änglar här i världen, tack för hjälpen. I kortet ligger även blomstercheckar på 250 kr.

Allt skit som är och har varit är som bortblåst. Det finns även fina människor i världen som uppskattar det man gör...

X