På bristningsgränsen

Jag är mitt uppe i en jävla cirkus. Jag har hitills valt att vara tacksam och tackat och bockat men nu är det slut med det! Idag har jag fått någon energi från oväntat håll och bestämt mig för att sluta ta skit!

Det har tyvärr resulterat i en dag med tårar från och till (mellan mina besök på jobbet).

Jag har tagit en fight, det är inget kul att känna sig obekväm på sin arbetsplats men när allt lugnat ner sig kan jag ivf säga att jag gjorde det som kändes bra. Nu är det bara jobbigt och vad som än händer kommer detta inte bli bra.

Jag har julfika hos mig ikväll, kunde inte vara olägligare efter en sådan här dag. Å andra sidan kanske detta är vad jag behöver, det finns ju ett liv utanför jobbet...

X

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback