Stilla funderingar på en lördag
För några dagar sedan hade jag ett besök på kontoret som gjorde ett intryck. Jag träffade en ung kille, kille som varit med om en hel del men nu har planer att förändra sitt liv till det bättre efter ett fängelsestraff (At least thats what he said). Han visste precis i detalj hur han ville att de närmast åren skulle se ut och vad han ville att framtiden skulle innehålla. Jag blev rätt imponerad av honom och hans driftighet. Vad man än frågade så fanns det ett svar, genomtänkt och med en ärlighet.
Så när jag satt där och tittade ut över Göteborg började jag fundera på vad jag själv har för tankar, idéer och förhoppningar om de närmasta åren och framtiden. Jag kan säga att visst har jag massa funderingar men inte alls på det klara viset som denne unge man hade. Jag har egentligen ingen aning om vad jag vill göra när jag blir stor och vilka vägar jag vill att livet ska ta mig till. Jag känner mig helt enkelt inte så genomtänkt som jag önskar.
Så när jag satt där på en sten vid en sjö (tvungen att citera Gessle när det fanns chans) så fick jag chansen att fundera lite. Jag fundera på det stora och på det lilla. Jag blev inget klokare kanske men det var skönt att sitta där med en rynka i pannan och tänka. Jag stressar mig igenom livet vanligtvis och livet tuffar iväg utan att man egentligen har något att säga till om. Jag vet ju att jag lätt skulle kunna ha koll på mitt liv men det känns som livet har mer koll på mig just nu. Jag har fastnat i hjulspår som inte alla gånger är så roliga, en negativa trend. jag behöver göra en U-sväng och köra vidare på en annan väg. En väg som kör åt det håll jag önskar, inte den väg människor förväntar sig att jag ska åka på.
Jag tror inte jag är begriplig men jag förstår mig själv ivf. Undrar om det här är den där ökända 30 års krisen som gör sig påmind då man ska fundera på sitt varande här i livet, haha.
Nu är det dags att göra sig i ordning, skall iväg på en drinkafton hos kära P. Jag tror det blir en trevlig historia...
X
Karin, jag tror att jag forstar dig. Som du vet ar jag med en grubblare och har funderat mkt over vad jag vill med mitt liv och hur jag ska gora for att orka/vaga ga min egen vag. Men sa en dag sa klarnar saker och ting, aven om det fortfarande ar hemskt dimmigt langre fram langs vagen. KRAM!
Ps. Det finns la ingen sjo pa Ramberget? ;)
Vad underbart att ha tid och ro till att bara sitta och fundera! Njutbart för dig i din stressade tillvaro. Bra att du tar tid för dig själv!
Många kramar!
Visst är Ramberget en bra funderarplats! Med den vyn över Göteborgs inlopp är det inte svårt att få igång tankarna. Speciellt härligt om man kan lapa sol! Vi får la ta en sväng tillsammans ngn gång, men vi får vänta tills Pluttis ploppat ut, för nu orkar jag minsann inte ngn bergsbestigning! Kramis
Ibland kan en U-sväng också betyda att man går tillbaka några steg för att sedan hitta rätt =) Bara man vågar, så tror jag att det löser sig... Önskar dig allt gott vännen! Det hoppas jag du vet... kramar!!
Kajin: bra att få uppdateringar på alla möjliga sätt att inte pluttis kommit än =)
L-s: Ja, ibland känns det mer klarare än det gör nu. Men dimman på vägen fyller väl någon form av funktion också. Finns ingen sjö men kändes så fint att qouta herr Gessle =)
Katariina: Ja, det är gott att hitta ett sätt som man kan njuta på, prommisar gör min själ gott...
Kajin: Ja, sen när pluttisen finns med oss ska vi promenera, det kan du skriva upp! Gå oss smala och fina, hihi. Kom igen nu, vi tar och bestiger ramberget ikväll =)
Stina: Ja, jag ska svänga nu, det är dags!Men det är mest i mitt eget huvud som denna lilla transformation kommer märkas, haha...fast på längre sikt för fok omkring mig!Min blogg är även en bebisförmedling, altlså man får reda på när folk får bebisar, haha..man kan alltid inte få bebisar =)
Det är förändringarna i huvudet som är de viktigaste förändringarna =)