Ångesten AB
Hej och hå!
Då var jag tillbaka på bloggen och i verkligheten. Helgen har varit en hela stor orgie i att sova. Jag har typ sovit mest hela tiden och när jag inte sovit har jag inte gjort många knop. En sådan där helg man kan behöva lite då och då. Jag har dock hunnit med lite mer saker såsom mys med mina kära vänner, videomys med en annan kär vän och sedan det bästa på hela helgen...
JEANS INKÖP! Hey hey!
Jag vet inte om ni är som jag men att köpa och prova jeans är nog det mest avskyvärda som finns i denna värld, då menar jag i I-lands problems mått mätt dvs. Jag får gärna ångest i veckor innan då jag vet att det är dags att påbörja jakten på den rätta byxan.Det som gör att just byxan tenderar att framkalla otäcka känslor är för det är ett sådant projekt med storlekar, man känner sig ful, svettig och stundtals konstig i kroppen. Ja, för vem fan har de designat byxor till? Med tanke på vilket sjå jag har att hitta byxor är de inte designade för mig och the experience säger att få tycker byxor är lätt.
Any way, sedan bestäms en dag och en medhjälpare får utnämnas, för handla jeans själv är som romantisk middag ensam. Så igår tog jag mig samman och tog en vän under armen för some heavy duty jeans inköp. Och ja mina vänner fick lite napp, hade bestämt att köpa två par. Efter pretty många jeans provade så kom jag hem med ett par fin fina baggy byxor från Levis (på rea 550 kr) och ett självförtroende som fanns kvar.Jag kände ändå att hoppet lever kvar i mig och ska snart hitta ett par tighta!!!
Men frågan kvarstår: är jag en dvärg med ytterst korta ben? Jag är 1.62 i passet, säger själv 1.63 då jag vill bättra på fasaden och tycker ändå att jag tillhör någon form av medellängd. Jag provade byxor i större mängd och ALLA, då menar jag ALLA byxor är för långa. Ibland med 30-40 cm. Jag provar byxor i längd 30 som alltså skall vara min storlek. Varje gång innan jeans skall köpas intalar jag mig själv att jag är löjlig och överdriver men NJET, alla människor i den här världen måste vara jättar....
Som tur är kan man sy upp byxor ibland!I-lands problemen fortsätter i mitt liv, hihi!
Nu ska jag panikstäda, får sällskap här ikväll!!!
X
Då var jag tillbaka på bloggen och i verkligheten. Helgen har varit en hela stor orgie i att sova. Jag har typ sovit mest hela tiden och när jag inte sovit har jag inte gjort många knop. En sådan där helg man kan behöva lite då och då. Jag har dock hunnit med lite mer saker såsom mys med mina kära vänner, videomys med en annan kär vän och sedan det bästa på hela helgen...
JEANS INKÖP! Hey hey!
Jag vet inte om ni är som jag men att köpa och prova jeans är nog det mest avskyvärda som finns i denna värld, då menar jag i I-lands problems mått mätt dvs. Jag får gärna ångest i veckor innan då jag vet att det är dags att påbörja jakten på den rätta byxan.Det som gör att just byxan tenderar att framkalla otäcka känslor är för det är ett sådant projekt med storlekar, man känner sig ful, svettig och stundtals konstig i kroppen. Ja, för vem fan har de designat byxor till? Med tanke på vilket sjå jag har att hitta byxor är de inte designade för mig och the experience säger att få tycker byxor är lätt.
Any way, sedan bestäms en dag och en medhjälpare får utnämnas, för handla jeans själv är som romantisk middag ensam. Så igår tog jag mig samman och tog en vän under armen för some heavy duty jeans inköp. Och ja mina vänner fick lite napp, hade bestämt att köpa två par. Efter pretty många jeans provade så kom jag hem med ett par fin fina baggy byxor från Levis (på rea 550 kr) och ett självförtroende som fanns kvar.Jag kände ändå att hoppet lever kvar i mig och ska snart hitta ett par tighta!!!
Men frågan kvarstår: är jag en dvärg med ytterst korta ben? Jag är 1.62 i passet, säger själv 1.63 då jag vill bättra på fasaden och tycker ändå att jag tillhör någon form av medellängd. Jag provade byxor i större mängd och ALLA, då menar jag ALLA byxor är för långa. Ibland med 30-40 cm. Jag provar byxor i längd 30 som alltså skall vara min storlek. Varje gång innan jeans skall köpas intalar jag mig själv att jag är löjlig och överdriver men NJET, alla människor i den här världen måste vara jättar....
Som tur är kan man sy upp byxor ibland!I-lands problemen fortsätter i mitt liv, hihi!
Nu ska jag panikstäda, får sällskap här ikväll!!!
X
Kommentarer
Trackback