Nancy Kerrigan Vs. Me!!!
När jag var en liten parvel åktes det mycket skridskor, både på hemmaplan och med familjen på öppet hav (hjälmaren kanske..hmmm).
Det jag minns från skridskons storhetstid med skolan var att man alltid var kall (hur mycket man än klädde på sig), det gnälldes, gräts gärna en eller två skvättar och samtidigt var det roligt (ja fråga mig inte hur). Om det var en bra dag i skridskons tecken blev det matsäck med varm choklad och en ostmacka som man åt under största andakt. Snoret fick gärna rinna lite med som det gör på kidsen. Där satt jag, en blond liten tös på Stora Eyravallen och visste inte vad som väntade mig förutom att jag skulle tillbaks till fritids. Lagom naiv och bekymmerlös.
När vi åkte ut på utflykt med familjen var det mer drama. Med min pappa är det garanterat tok. En dag i Ånnaboda föll pappa igenom isen, som i en Hollywoodrulle stod resterande familjemedlemmar och tittade när pappa battlade med isen för att komma upp. Upp kom han, dock var han och hela familjen chockade som få.
Tiden gick och när man blev lite äldre kunde man allt spana in en och annan kille på Eyravallen. Genast fanns det en mening med att lite nonchigt cruisa fram över isen. Men Jesus vad pinigt det var om man råkade dratta på rumpen.
Ja, sen blev det inte mycket mer skridskor åkta, det har liksom inte varit läge förrän idag! Idag, efter säkert 11-12 år åkte jag skridskor igen!!! I can tell you, det var som att cykla. Jag kom ut på isen och det fanns kvar där, inte för att jag såg speciellt graciös ut men framåt kom jag. Jag vågade mig till och med på lite konster. En tjej på jobbet har åkt konståkning och idag testade jag på Köttbullen, Tuppen och lite andra galna tricks. Herregud, det var så skoj! Såklart blev det den obligatoriska fikan och det kändes verkligen som back in the days! Ska även meddela att under Köttbullen hann jag trilla en eller två gånger, det hör väl till iofs! Det är inte långt kvar till Konståknings EM här i Götet, funderar på en sen anmälan och göra en Tonya Harding med mina motståndare, hehe...
Nu blir det tomtegröt och smörgås! Tjipp och hajk!
X
Det jag minns från skridskons storhetstid med skolan var att man alltid var kall (hur mycket man än klädde på sig), det gnälldes, gräts gärna en eller två skvättar och samtidigt var det roligt (ja fråga mig inte hur). Om det var en bra dag i skridskons tecken blev det matsäck med varm choklad och en ostmacka som man åt under största andakt. Snoret fick gärna rinna lite med som det gör på kidsen. Där satt jag, en blond liten tös på Stora Eyravallen och visste inte vad som väntade mig förutom att jag skulle tillbaks till fritids. Lagom naiv och bekymmerlös.
När vi åkte ut på utflykt med familjen var det mer drama. Med min pappa är det garanterat tok. En dag i Ånnaboda föll pappa igenom isen, som i en Hollywoodrulle stod resterande familjemedlemmar och tittade när pappa battlade med isen för att komma upp. Upp kom han, dock var han och hela familjen chockade som få.
Tiden gick och när man blev lite äldre kunde man allt spana in en och annan kille på Eyravallen. Genast fanns det en mening med att lite nonchigt cruisa fram över isen. Men Jesus vad pinigt det var om man råkade dratta på rumpen.
Ja, sen blev det inte mycket mer skridskor åkta, det har liksom inte varit läge förrän idag! Idag, efter säkert 11-12 år åkte jag skridskor igen!!! I can tell you, det var som att cykla. Jag kom ut på isen och det fanns kvar där, inte för att jag såg speciellt graciös ut men framåt kom jag. Jag vågade mig till och med på lite konster. En tjej på jobbet har åkt konståkning och idag testade jag på Köttbullen, Tuppen och lite andra galna tricks. Herregud, det var så skoj! Såklart blev det den obligatoriska fikan och det kändes verkligen som back in the days! Ska även meddela att under Köttbullen hann jag trilla en eller två gånger, det hör väl till iofs! Det är inte långt kvar till Konståknings EM här i Götet, funderar på en sen anmälan och göra en Tonya Harding med mina motståndare, hehe...
Nu blir det tomtegröt och smörgås! Tjipp och hajk!
X
Kommentarer
Postat av: Helena
kul med skridskor, men isen är så hår och det är så långt ner till den.....
Postat av: Linda-Sara
Åh, det låter ju grymt kul!
Postat av: Karin
Helena: men vet du vad, jag har banne mig inte växt sen i femman, så lika långt då som nu, haha! Grejen är nog att man va modigare då och fegare nu!
L-s: Det va det, kanske något vi får göra snart, hihi
Postat av: Blogoom
Excellent site. It was pleasant to me.
Trackback