Bla bla bla....

Ja, en lång dag har det varit för fröken. Upp i ottan och jobba. Jobbet var kul, gick fort och hade mycket planerat. det är såna här dagar då man jobbar mycket med kvinnorna som gör det så värt att jobba som socionom. De dagar man känner att det händer något och man rör sig framåt! Så helt plötsligt var klockan dags att gå hem. Vid denna tid var jag trött och längtade hem MEN har man bokat träning så har man...

Med tunga, väldigt tunga steg hamnade jag på spinning cykel+core. Jag kan säga att det var inte min bästa insats, jag pushade inte mig själv något vidare utan gjorde det som krävdes, inget mer. Orken fanns inte där, alltså orken att sporra sig själv. Men nöjd är jag, för jag gjorde det, trots motstånd från tårna.

Kom just hem, trött och svettig. Så blir en dusch, lite mat och sen var denna dag slut. Fan, att det ska gå så fort. Ibland önskar jag att man hade en pause knapp när man ville att livet skulle gå i sakta mak.

Förresten var Fröken ensamhet och knacka på min dörr vid ett flertal tillfällen idag (exempelvis hånglades par framför mig på bussen). Jag sa dock vänligt men bestämt att damen fick komma tillbaka en annan dag med sin självömkan och melankoli. Jag är upptagen några dagar framöver med att vara glad och den där trista ensamheten ska inte få komma in här och härja. Nej, sådeso!

X

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback