Puberteten är djävulens påfund
En liten uppdatering kring mina dagböcker som jag nu ivrigt börjat läsa, haha. Herre gud, det är så mycket hormoner att hälften vore nog.Jag ska summera vad jag mest skrivit om: Att jag har en ful-dag (vilket jag har precis varje dag i dessa dagböcker), att jag är ledsen på någon för jag känner mig missförstådd, att jag känner mig ensam och att jag är kär i diverse slödder....
Ja, jag säger då det! Tack för att puberteten är slut och icke kommer tillbaka! Puberteten är fan inte att leka med om ni frågar mig. Att ständigt känna sig ful, missförstådd, ensam och undra vad det hela går ut på är inte lätt. Och det är inte nådigt länge, det ska man pyssla med i flera år. Det är ju mer än ett heltidsjobb.
Nej, tacka vet jag den mogna åldern av 26 (going to 27). Då känner man sig fortfarande ful, ensam, missförstådd och funderar på vad det hela går ut på MEN inte lika ofta =)
X
Ja, jag säger då det! Tack för att puberteten är slut och icke kommer tillbaka! Puberteten är fan inte att leka med om ni frågar mig. Att ständigt känna sig ful, missförstådd, ensam och undra vad det hela går ut på är inte lätt. Och det är inte nådigt länge, det ska man pyssla med i flera år. Det är ju mer än ett heltidsjobb.
Nej, tacka vet jag den mogna åldern av 26 (going to 27). Då känner man sig fortfarande ful, ensam, missförstådd och funderar på vad det hela går ut på MEN inte lika ofta =)
X
Kommentarer
Postat av: Linda-Sara
Just det, det är ävl det som är grejen - känslorna finns kvar men besöker en allt mer sällan. Thank God for det.
Postat av: Anonym
Det var precis vad jag tänkte också... att vissa dagar känner man sig fortfarande både ful, missförstådd, ensam och undra vad det hela går ut på är inte lätt. Men det är skönt att inte allt finns där hela tiden!!! Kram
Trackback