kaRinrosa

Pappan är kvar på sjukhust och visst, jag kan inte sticka under stolen med att mina tunna nerver och jag är oroliga. Jag fick prata med honom dock, han var på starka mediciner och var inte så talsam men fick hör hans röst ivf. Trots att det här nog inte är något allvarligt så sätter det igång en del tankar. Att mina föräldrar är dödliga är för mig en rätt jobbig grej, jag ser de hellre som Stålmannen och Stålkvinnan.

Förövrigt är jag rätt mentalt dränerad (I love that uttryck). Jobba dygn,sovit dåligt, pratat mycket i telefon, ha en pappa som är ynklig och fundera på livet är nog formulan till att känns sig fruktansvärt trött och energilös. Om ni skulle se mig skulle ni undra vad jag har gjort. Ser ut som jag har två blåklockor kring ögonen och tror inte jag har lyckats få till ett leende på hela dagen. Mina mungipor är på sportlov.

Hoppas energin har kommit tillbaka imorgon, då blir det nya tag hoppas jag!

X