Sunny day
Dagen har som så många andra gått i bilkörningen tecken, lite körning och sen KBT! Det var första sessionen och det känns än så länge bra, inga riktiga nyheter än men det kommer snart tror jag. Panikångest är det ivf. Men efter denna lilla behandling ska jag icke ha såna starka reaktioner till det hela utan kunna hantera paniken bättre =) Känns bra och jag är mycket positivt inställde till det hela...
Nu, mat...
X
Hejsan! Nej, du vet inte vem jag är, och kanske du därför inte vill att jag ska läsa din blogg. Det har jag förståelse för och jag måste sluta läsa nu i alla fall ; ). Det var så att jag sökte på "Ånnaboda+afternoon te" på Google och då kom bara din blogg upp. Jag började läsa, trodde att jag skulle finna läckra kakrecept på bloggen, men så hittar jag istället en till person som behövde fler än två försök på sig för att klara uppkörningen OCH som går i terapi! Skulle bara säga det, utan att få det alltför klichéartat, att du är inte ensam! Och du kommer inte klara uppkörningen mindre bra än andra, t.o.m. jag har ju klarat den! (Nu sökte jag visserligen inte terapi i första hand p.g.a. min nervositet vid uppkörningar, jag hade även andra skäl från början, men när jag märkte vilket gissel det här med körningen var för mig tog jag upp det också. Det är inte den typ av terapi där man får en massa tips (tyvärr får man säga till viss del), så vad vi gjorde var att diskutera lite hur jag tror att man ska tänka i en uppkörningssituation, och pratade igenom vad som gick snett uppkörningen innan, och då kom vi faktiskt fram till att jag inte hade agerat HELT felaktigt ändå. Det hjälpte lite, man kände att "körförnuftet" inte var så bakom flötet som jag trodde och att paniken inte hade styrt mitt handlande helt eller blockerat hjärnan till 100 %. Vad terapeuten också rådde till var att diskutera ORDENTLIGT de situationer jag varit/ skulle komma att bli osäker på, med körläraren. Låter självklart men jag insåg då att jag faktiskt inte hade gått igenom saker så mycket som jag egentligen hade behövt. Något annat jag och terapeuten pratade om var att det inte behöver vara så ödesmättat, jag tänkte så här: "Jag ska klara uppkörningen NU, annars....", eftersom pengarna rasade iväg och jag också trodde att "Om jag inte klarar det nu kommer jag aldrig att klara det, min hjärna har varit med om för många misslyckade uppkörningar och har blivit felinställd och blockerad och kommer alltid att vara det vid nya uppkörningstillfällen". Jag kunde istället tänka "NÅGON GÅNG, nu eller i framtiden, kommer jag att klara den".
Iaf, vet inte om du har det minsta nytta av detta, men ifall, så gläder det mig! Lycka till och tack för intressant läsning!
Kristina
