Ingenting
En kväll hos L med rosévin och gott umgänge. Vi drog oss mot stan för att dansa och jag var vid gott mod. Kvällen var rolig, jag och S dansade som det var det sista vi gjorde i livet, jag och S vet hur en slipsten ska dras vad det gäller utgångar.
Så stod han där, utan några förvarningar och inga skydd för hjärtat. Den här dagen har jag grubblat på, att vi skulle ses var en tidsfråga men hur skulle det kännas? Hur skulle det kännas efter allt som har varit? Hur skulle jag kunna se honom utan att det kändes? Hur skulle det någonsin kunna kännas helt bra?
Så stod han där och tittade på mig med de gröna ögonen, hans hår var borta, håret som jag älskade att dra mina fingrar igenom. Han var sig lik fast något var annorlunda. Jag väntade på att hjärtat skulle hoppa och snörpa ihop sig. Jag väntade mig himlastormar och smärta i hjärtat.
Det kändes ingenting. Inte ens en liten stöt genom kroppen.
Jag gick fram, vi utbytte några ord och pratade på om vädret, vänner, efterfester och andra ytligheter. Att han skulle vara den killen som fick hela min kropp och själ att reagera för ett år sedan kändes ofattbart. Jag vet att jag har velat säga saker, saker som inte blivit sagda men i denna stund insåg jag att allt har blivit sagt. Allt som jag har velat säga var sagt och överflödigt.
Vi skiljdes åt och jag kände hur hjärtat äntligen fick avsluta detta kapitel. Jag stängde dörren och nu finns det inga OM eller MEN som lurar i garderoben, det är stängt och jag är så rofylld över detta.
Med dessa ord säger jag bara cowabunga! Fuck yeah till livet!
X
Så stod han där, utan några förvarningar och inga skydd för hjärtat. Den här dagen har jag grubblat på, att vi skulle ses var en tidsfråga men hur skulle det kännas? Hur skulle det kännas efter allt som har varit? Hur skulle jag kunna se honom utan att det kändes? Hur skulle det någonsin kunna kännas helt bra?
Så stod han där och tittade på mig med de gröna ögonen, hans hår var borta, håret som jag älskade att dra mina fingrar igenom. Han var sig lik fast något var annorlunda. Jag väntade på att hjärtat skulle hoppa och snörpa ihop sig. Jag väntade mig himlastormar och smärta i hjärtat.
Det kändes ingenting. Inte ens en liten stöt genom kroppen.
Jag gick fram, vi utbytte några ord och pratade på om vädret, vänner, efterfester och andra ytligheter. Att han skulle vara den killen som fick hela min kropp och själ att reagera för ett år sedan kändes ofattbart. Jag vet att jag har velat säga saker, saker som inte blivit sagda men i denna stund insåg jag att allt har blivit sagt. Allt som jag har velat säga var sagt och överflödigt.
Vi skiljdes åt och jag kände hur hjärtat äntligen fick avsluta detta kapitel. Jag stängde dörren och nu finns det inga OM eller MEN som lurar i garderoben, det är stängt och jag är så rofylld över detta.
Med dessa ord säger jag bara cowabunga! Fuck yeah till livet!
X
Kommentarer
Postat av: eremo
Tic tac vad bra!
Postat av: Helena/moster
Puh.. tänkte jag. Vad skönt när det är så.
Postat av: Linda-Sara
Underbart!
Postat av: Stina
Vad skönt!! =) Det är så det ska vara =)
Postat av: Karin
Eremo: Ja, tic tac att det känns bra..Maddooooooonna!
Helena: ja, andas ut =)
L-s: Ja, lovely lovely
Stina: Ja, det tar bara lite tid ibland!
Postat av: Stina
Karin: Tell me about it!! Det finns ju fortfarande vissa idioter som jag reagerar på när jag hör talas om eller är puckad nog att söka upp på Facebook!! Suck... Så förhållandevis tog det inte alls så lång tid för dig ;) Way to go!!
Trackback