Min hemlighet

Jag går med dumma tankar. De är så dumma att jag inte vill berätta de för någon, de är min secret. Om jag skulle berätta de för någon riskerar jag få det bekräftat, att just tankarna är dumma, haha. Därför väljer jag att ha de dumma tankarna för mig själv.

De här tankarna kommer och går och nu är det right infront of me och lockar mig med en massa undringar och funderingar och ett stort, SKA JAG??? (svaret är givet, nej det ska jag inte). Jag har ju redan bestämt mig för att de där tankarna inte ska kretsa i mitt huvud men så kom de på besök idag igen. Jag välkomnar de inte precis men nu får de väl vara här antar jag.

Jag känner mig bara så dum, man glömmer så lätt hur saker och ting har varit. Man glömmer att man tagit beslut att man aldrig igen vill ha det som man hade det då men det glöms bort.  Nu sitter jag här, fullt medveten om att de här tankarna bara ska vara just tankar. Det är nämligen en big difference mellan tanke, känsla och handling. Jag går med tanken och känslan men någon handling blir det icke. Det är när handlingen kommer in som allt blir svårt. Så nu ska det tänkas och kännas...

Så jäkla lätt att vara vis i teorin, det är fan svårare att vara vis i praktiken. Det säger jag då...

Fan, do I make any sense?

X

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback