Var är ljuset i tunneln?
Jag klarade inte mina andra uppkörning heller och jag mår fruktansvärt dåligt. Jag tror minsann jag gråtit tre oceaner och just nu känner jag mig som den mest misslyckade människan som vandrar på denna jord. Ännu en gång var det press och stress som gjorde del hela till ett äventyr. Jag började med att göra ett misstag och sen kunde jag inte riktigt hämta upp mig från det. Jag är ärligt talat väldigt konfunderad hur jag ska komma över den här spärren och inte känna all den här pressen på mig själv. För jag kan köra bil, det är inte där skon klämmer. I två veckors tid har jag haft en sån jävla good feeling för körningen och har varit så positiv men sen idag fölll jag som ett korthus. Jag och min lärare har därför bestämt att nästa uppkörningen ska bli ett suprise moment, jag ska inget veta så kan jag inte bygga upp en massa nervositet och press på mig själv. Tur att han jag körde upp med var så trevlig, det ska jag ta med mig!
Idag tänker jag ha en riktigt självömkande dag och sen får jag ta nya tag imorgon!För som sagt var, jag kan!!!
X
men attans då!
förstår att det känns som om hela världen är skit just nu. men jag tror på dig och det var väl kanske inte så läglig dag att köra upp på efter gårdagens händelse.
så idéen med surpriseuppkörning kommer nog funka bra på dig och din press.
andas vännen, du löser detta.
kram
Åh, jag vet att du kan! Det kommer att ordna sig, men nerver kan verkligen vara ett gissel! Jag finns här om du vill att nån ska torka tårarna åt dig! Kramis.
bra tänkt dedär sista :D ja hoppas på dig :)
Du vet vad jag tycker om den där billäraren som inte kan se bakom din stress o ha lite hjärta o godkänna dig. Människa! Ta hand om dig ikväll o unna dig det bästa från chips hyllan eller ge gärnet på ett spiningpass. Många kramar!
Alla: Tack, tack och åter tack för era söta kommentarer, de värmer i denna svåra stund =) Det är bara jobba vidare och andas =) Stora kramar!
lycka till nästa gång! de fixar du!