Jag pallar inte mer...

Jag orkar inte mer av det här. Jag önskar fan att jag vaknar upp imorgon och att jag kan skratta åt detta men just nu är det inget roligt. Det känns som den här bloggen har gått från roliga Ralf till bitter Berit, jag är bara bitter för tillfället. Jag önskar att jag kunde få vara glad och berätta om min trevliga bakdag hos T men det är inget jag vill prata om...
 
Jag hinner knappt resa mig från min sista bitter charter innan det är dags att få ett pungslag igen. Allt som händer är ju mitt eget fel, så det är ingen offerkofta som ska på här men det känns lite som att någon vill testa mig, testa så jag pallar trycket! Vilket jag villigt erkänner att jag inte gör. Jag och mina nerver är just nu lite ur balans, haha! Den sista veckan med solen har gjort så gott och jag har mått grymt bra, idag kommer ännu ett fucking bakslag och jag är bara så arg på mig själv. Jag är så trött på min fipplighet och förvirring...

I februari hände
detta, flesta av er kommer nog ihåg denna lustiga lilla incident.  Då hade jag ju icke registrerat mitt kort. Så denna gången gick jag in på nätet och gjorde det (trodde jag ja). Idag har jag någonstans under dagen fipplat bort kortet, mitt andra i år, (andra på fem år) så detta år har varit skördetid. Då jag var helt säker på att det var registrerat kände jag mig lugn. Men icke icke, kortet har fan i mig inte reggat sig såhär står jag igen, utan månadskort som jag laddade i förrgår (1200 kronor) och är bara så trött. Jag måste ha missat att trycka mig vidare eller något. Då detta hände i februari så inte fan vet jag vad jag gjorde fel då men nu registreringen har inte hänt.

Jag tror 2008 kan vara mitt år, haha! Vad  ska man göra åt eländet.  Pappa menade att det är ingen idé att vara ledsen för materiella saker som busskort och han har väl rätt, för vad är idén med att gråta över sånt? Jag hoppas det är någon hemlös gubbe som åker som fan nu, så har jag ju hjälpt någon ivf.

Jag får citera mig själv från februari förra året:

Jag önskar att jag och busskortet lekte kurragömma.

Nu skriker jag att jag ger upp så nu kan det komma fram!!!FRITT FRAM BUSSKORTET!!!!NU ÄR DET DAGS ATT KOMMA FRAM!!!!!!

Until then....bajs!

X

Kommentarer
Postat av: Linda-Sara

Nej, fan vad störigt!! Åh! Jag lider med dig, även om din pappa har rätt... Kram!


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback