kaRinrosa

Jag tar en promenad. Klockan är strax efter fyra och mörkret har lagt sig över betongdjungeln. Träden är nakna och på marken ligger en gul-orange massa av löv som blandats med västkustens regn. Vemodet har verkligen kommit till Sverige, det är här för att stanna och människor går på stand by. Ingen orkar riktigt anstränga sig på vintern. Det är som människorna runt mig slutar anstränga sig, en grå massa utan leenden.

Själv väntar jag på att vemodet ska skölja över mig, det brukar det göra (kommer och går). Jag lyssnar på feelings of fall, en låt med en passande titel. 

Den här vintern ska bli precis som de som har varit.  Jag ska skala massvis av apelsiner och clementiner de närmsta månaderna, jag ska ligga hemma och inte ha dåligt samvete för att vara inne, jag ska tända ljus, jag ska käka massvis med lussebullar, jag ska fullkomligt  och enbart lyssna på sorglig och höstdeppig musik, jag ska klaga på det ofantligt dåliga vädret och the lack of snow i Göteborg, jag ska klaga på min eviga trötthet, jag får vara ledsen om jag vill och jag ska tillåta mig själv att inte vara 100% alla dagar!

Det är vad jag ska göra de närmsta mörka månaderna och på något sätt känns det rätt skönt, vad gör ni?

Ps. I skrivande stund känns detta med vinter som en rätt häftig idé men jag vet allt hur det blir när det töar i oändlighet, kylan biter in i märgen och när man bara önskar sig till solets paradis! Ds.

X