kaRinrosa

Det är stabilare nu men andas ut vågar jag inte. Vill inte bli besviken och slås av sorgen igen. Jag tänker dock på det hela tiden, rädd när telefonen ringer att det ska vara besked, besked om saker jag inte vill höra. Idag har jag dock bara fått positiva besked, det fortsätter vi med om jag får önska! Och fan, när sånt här händer är man glad över sin familj. Det har varit många samtal till varandra och många kärleksförklaringar. Kärlek!!!!

Det suger att människor ska behöva vandra vidare! Jag vill inte ta farväl av människor som jag vill ha med mig här. Jag vet att det är den vägen vi alla ska vandra men fan, det suger som sagt!

Jag mår betydligt bättre idag dock, jag är fortfarande ledsen men den där första otäcka sorgen som griper tag i en har släppt. Jag kan inget göra, bara vänta och jag vet att min ståltant kommer kämpa, kämpa som fan!

Nu ska jag fika med en söt vän...

X