kaRinrosa

Ja, då var det dags för del två i min pappas tokigheter. Efter denna historia får pappa vara ifred, men den här historian är för bra för att inte dela med sig, även om den är djupt tragisk och sorgsen. Vad ska ni tro om min far är ju även en fråga men jag bjuder på det. Han är en riktig hederlig man i sina bästa dagar som likt sin dotter inte alltid tänker innan an handlar. Here it goes....

Jag var liten, kanske runt sju-åtta år. Vi satt ute på vår balkong i vår förra lägenhet. Den låg på tredje våningen och vette ut mot ett stort gärde. Någon granne var på besök och vi tjötade la på där på balkongen när pappa ser en fasan som kucklar omkring ute på gärdet. Min far ska vara lite rolig och utbrister (OBS, ej ordagrannt,många år sedan...)

Pappa: Barn, vad sägs om fasanstek ikväll?
Barn: JA JA JA.....

Min pappa bestämmer sig för att take the joke to another lever och vara en machoman (men fortfarande skämtar han alltså), tar upp en lerkruka och kastar ut mot fasanen. Fasanen kucklar på och ni förstår ju hur liten chansen är att man träffar en fasan på det stora gärdet, speciellt från hundra meters avstånd, det ska nästan inte vara tekniskt möjligt på det avståndet...

MEN

Mitt i hela krukastandet så kommer en liten söt hare springandes (ni kanske vet vad som hända skall) och givetvis får haren krukan på sig och faller ihop. Det var då skämtet inte var kul längre, vi stod alla som frågetecken. Pappa fick ju såklart ta hand om den stackars haren då den fick men för livet av pappas fasanskämt.

Det är en annan lärdom, ingen idé att spinna vidare på ett skämt för mycket, det kan få dödliga konsekvenser...

Ni kan förstå att vi har haft en händelsrik uppväxt. En annan guldklimp är semestern utan en fungerande back på volvon, men den karamellen suger vi på lite...hehe... 

X