kaRinrosa

Jag jobbar med en kvinna som ursprungligen kommer från Stockholm och hon får ganska mycket pikar för sin dialekt fast på ett skämtsamt sätt.....idag satt vi och pratade vi fikabordet om saker man kan äta i naturen....det lät något sånt här...

Jag: Ja,  och harsyra är ju gott, det är syrligt fast man får lite magont om man äter för mycket...
Kollega: och granskott, när de är så där ljusa och goda, de åt man alltid när man var på utflykt...
Stockholmskan: Käka granskott?nej, kan man det?Det har jag aldrig gjort...
Jag: De är jättegoda när de är små, och stensöta, har ni käkat det?Smakar nästan lika gott som lakrits...

Samtalet fortsätter en stund och vi pratar om löv, blad, bär och en hel massa som finns i den svenska faunan som smakar gott. Samtalet kretsar kring när man var barn och härjade runt i skogen.Fröken stockholm känner inte igen mycket av det som omtalas men lyser upp efter en stund:

Stockholmskan: (Väldigt exalterad): Ja men har ni testat att tugga på nylagd asfalt då?Det är jättegott och det gjorde vi alltid som barn.

Vi knäckte oss totalt. Välkommen till betongen, tur att man fick en uppväxt med skog runt, haha!Att hon är från Stockholm är inte det roliga i sig men dialekten gör det ännu roligare!Och att hon inflikade asfalten var verkligen grädden på moset till det hela, haha!Vill tillägga att jag själv inte är speciellt duktig på sånt som har med naturen att göra men som kid var man en jävel på att testa att äta det mesta i skogen, hihi!På gott och ont alltså...

Med denna anekdot säger jag god natt!Sov gott!

X