kaRinrosa

Håll i er, det här måste ut och det är kanske en aningen självutlämnande AB, jag varnar alltid så ni vet vad som komma skall.

Jag har varit kär tre gånger i mitt liv. När jag är kär är det storslaget likt fyrverkerier på valborgsmässoafton (now were talking heavy duty alltså). Att vara kär är ett heltidsjobb för med kärleken följer tappad matlust, konstant tankeverksamhet på personen i fråga, oro för vad personen känner för en själv ,nervositet, eurofori och en hel massa mer. Det är att slängas mellan total lycka till total uppgivelse var femte minut som är hela charmen så att säga =) Jag skulle nästan kunna kalla det lite självplågeri, fast på ett mysigt sätt.

Jag har dock en väldigt komplicerad relation till det andra könet och i de tre fallen som jag varit så där Poom poom poom kär har det alltid slutat med ett brustet hjärta a la aj. Att hela ett hjärta kan ta tid, mycket tid. Det kräver både tålamod och styrka, den plockar man fram ur någon skjortärm som man oftast inte trodde fanns i situationen. Simsalabim så klarar man sig ur den situationen och kan gå där ifrån hel och ren även om man är lite bruised and broken.

Mina första två kärlekar har jag någonstans kunnat förlika mig med och gått vidare ifrån. Jag har känt mig väldigt bitter och känt mig sviken som fan men även den känslan har med tiden släppt (det var ju år och dagar sen). Nu kan jag istället komma ihåg the good times istället för att fokusera på hur dåligt jag mådde.

Som ni flesta vet är jag inte den som släpper saker i första taget utan jag ska gärna grubbla ihjäl mig och analysera saker till grus innan något ska släppas. Kärlek nummer tre har tagit tid, för mycket tid om du frågar mig och känslorna kring den relationen har haft en bitter eftersmak . Jag har känt mig illa behandlad och frågor kring allt som var har ploppat upp i alla möjliga situationer. Att påbörja någon sorts relation på olika nivåer som vi gjorde var stört omöjligt. Jag har fått kämpa mycket med insikten att han aldrig var kär i mig och aldrig by far kände det jag kände. Kanske var det därför jag blev så emotionellt engagerad, jag ville bara att han skulle tycka om mig som jag tyckte om honom. Jag har även känt ett behov att få en bekräftelse från honom att han behandlat mig illa vilket jag kanske fått men inte nog. I samma veva jag träffade honom började jag att face my demons och det om något tar på krafterna ( jag skötte ett jobb, var kär och faced my demons, haha..förstå att det blev mycket för lilla Karin).

Förra veckan var det som om poletten föll ned. Jag vet inte hur det kom i mina tankar men jag började tänka på  vår relation och jag fylldes med värme, det är första gången på länge vill jag lova. Jag tänkte på de första tiden när vi träffades och allt med honom som gjorde honom så speciell. De där otäcka kvävande bittra känslorna och den där känslan av svek var som bortblåsta. Saker som har hänt har hänt, men jag kan ju inte grubbla på de i hundra miljarder år. Jag kan stå för den jag var och det är huvudsaken. Angående frågor jag har, jag behöver inte veta allt för det kommer säkert bara såra mig ännu mer. Det jag vet är att jag har förlikat mig med kärlek nummer tre. Kanske de tråkiga dyker upp igen men nu är de borta, tack! Nästan så jag vill utropa ett litet Halleluja!

Så nu ska gudarna veta, jag är botad, botad från bitterhetens slöja. Allt händer av en anledning och jag hade aldrig varit där jag är i dag om det inte varit för dessa tre karlar. Jag menar, om inte kärlek ett dumpat mig hade jag säkert varit en bitter hemmafru i Örebro nu, om inte kärlek nummer två och jag hade sagt goodbye så hade jag säkert varit en inbiten nedsupen kårmupp som satt med någon löjlig overall och sjöng snapsvisor. Och om kärlek tre och jag inte hade gått skilda vägar hade jag varit addicted till Tv-spel/dataspel och annat som dorkar gillar =) Everything happens for a reason.

Som avslut på detta megamiljonlånga inlägg en låttext, som vår kära vän Nejra skrivit på singeln Headstrong  (Nej, jag får inte pengar för att promota henne men hon är ju så jävla bövelens bra och texten är enligt mig precis om det jag beskrivit ovan, att äntligen bryta sig loss från det där jobbiga!)

Slowly the center of the universe shifts. No longer is he the birth of my shame. Now I see the end to this. Now Im free to end all this. He dont call me, and I surrender. He wont see me, but I am headstrong and I could be a little better and I could be a little bit stronger and I could be a little bit of everything. He was the stone on the ground I stepped upon. He meant to have me as I was for way too long. Now I see how I grew up. Now Im here and hes torn out. He wont call me, and I surrender. He wont see me, but I am headstrong and I could be a little better and I could be a little bit stronger and I could be a little bit of everything.

Nejra-Headstrong

 Ps. Och som kronan på verket ska Dirty D dammsugaren kastas ut, han har gjort sitt här och nu ersätts han med Klassy K, min nya girlfriend! Hon ska inhandlas idag. Jag känner mig mycket hoppfull och förväntansfull för min nya vän. Jag rapporterar hur det går. Ds.

X