kaRinrosa

Det är la tur att man har sina päron och syskon ibland. De håller ivf mitt mod uppe med sin värme och sin humor. Ett samtal senare med mor och far har lyft mig många centimeter uppfrån "jag är dålig" träsket. Många kloka råd och skratt fick jag. Min mor är verkligen klok som en bok, det ska jag berätta. Det är som hon alltid har svar på allt man funderar på och inte nog med det, hon vet ju precis hur jag fungerar i alla situationer. Kan ju vara för hon har fött mig och uppfostrat mig,hihi. Samtidigt blir jag allt lite mörkrädd när jag pratar med min far, jag är så sjukligt lik min far både till utseende framförallt men även personlighet. När vi pratade om att resterande familjen var händiga, kreativa och hela den biten uttryckte sig pappa ungefär såhär (han har så rätt, så rätt):

Ja, det är vi två som har tummen på sidan av arslet. KLOCKRENT! Om någon vill ifrågasätta detta kan jag visa upp några av mina alster från syslöjd och träslöjden.

Hur som, det var en go energikick och nu är jag laddad inför nya prövningar som i veckan komma skall...
Mitt nya mantra för veckan är (inspirerat av Lasse Åberg):

"Jag är inte rädd, jag kan köra bil"

Nu ska jag göra just det, köra bil...Gasen in the botten!Papphammar och jag hade nog lika svårt att få våra körkort, det tror jag ivf...

X