kaRinrosa

NU är jag på semester, jag hoppas verkligen jag kommer få fyra veckors härligheter, sinnesro och uppvilande. För det behöver jag. Vila upp mig inför kommande utmaningar.

Jag är inte nöjd nu, jag pratade med min mor såhär på kvällskvisten och hon sa detsamma. Det hörs på mig att jag är missnöjd med hur livet ser ut just nu. Det känns så trist att jag känner såhär då jag egentligen borde vara glad i hågen. För vad är det egentligen som saknas? Jag känner mig bara rätt likgiltig till det mesta, jag trivs inte i min lägenhet, jag känner mig stundtals mycket ensam (vilket jag inte är en sekund, det är en känsla), jag tycker alla dagar är sig lika och inget kul händer. Jag är inlindad i vardagens gråa massa helt enkelt. Såklart är det bättre vissa dagar än andra och vice versa.

Dessa känslor har nog kommit krypande på mig, hela sommaren har varit rätt tuff och idag när semestern kommer konsterar jag att nu är det dags att rycka upp sig, ta tag i saker och "börja" må bra!Jag måste lära mig att ta vara på vardagen och det som händer runt mig för det här är livet, och det blir vad man gör det till. Det kommer inte alltid i alla lägen vara tjo och tjim runt mig och tur är la det. Jag vill inte vakna upp om 50 år och vara bitter som en björn. Jag vill leva här och nu, glädjas åt det lilla och det gör jag icke nu. Så korkat kan man tycka men det är svårt ibland... vi vet ju alla hur lätt det är att prata, hockeyn i verkstaden är svårare,hihi!!!

Inte fan blir det hela bättre när jag väljer att lyssna på absolut alla sorgliga ballader i hela världen. =) man börjar ju bara gråta man hör en ton eller knappt det, ett andetag, hehe.

Nej, nu är det dags att styra upp detta och sluta tycka synd om mig själv ( för det är det inte)!
Over and out från Karin som ska styra upp ett och annat!!!

X