Höga berg och djupa dalar

Ja,jag har sagt det förut men säger det igen. Jag förstår mig inte på mig själv ibland, jag är stundtals en gåta för mig själv och det är kanske därför det är så spännande att vara jag.

Hur kan man känna sig ensam när man har många goda vänner och en familj som alltid finns bakom en?

Hela helgen har jag bara känt mig så förbaskat ensam utan anledning. Jag har ju inte ens varit ensam speciellt mycket. Det är så konstigt och oförståligt...Det känns ännu en gång som jag är lite under isen. Vädret i Göteborg gör inte en människa glad, det ska ni veta. Regn, rusk och grått borde avskaffas om ni frågar mig.

Herregud...ska man någonsin bli klok på sig själv. Det tror jag iofs, det är just one of these svackor som kommer. På vintern är de allt oftare än på sommaren. Imorgon är det säkert redan lite bättre.Sen är det alltid skönt att vara på jobbet, då får man annat att tänka på!

Tur att det finns ostbågar här på jobbet  =)

Auf wiederschen damer unt herrer och sov gott!!!

X

Kommentarer
Postat av: Linda

Om man säger som så gumman, du är inte ensam om att känna dig ensammen.Fast visst är det märkligt hur man kan känna så trots att man har massa folk omkring sig. Puss från en ensam fis i rymden.

Postat av: Karin

Linda:ja, jag vet att jag inte är ensam om att känna mig ensam =) men jag känner mig ju lika ensam ändå trots denna vetskap,tok! Hihi,det är knasigt är det. jag förstår ingenting...=) Puss min lilla fis!

2007-01-08 @ 07:11:44
Postat av: Morganmagnhild

Thank you for the resources. Keep up the good work!

2009-04-08 @ 12:15:09
URL: http://morganmagnhild.myblog.es

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback