En anekdot från förr....
Äntligen hemma, ibland önskar jag att jag bodde i stan som jag gjort så många år, förorten tar tid att komma till men äntligen hemma. Har varit hos T och försökt hjälpa henne med en tenta som hon har imorgon, i excel, japp tänkte jag. jag är ju grym på datorer, lite excel ska jag la klara av!haha, det var nog dagens skämt. Jag såg ut som ett fån från början till slut, men men...jag har lärt mig en massa!
Soppan då?Ja den blev bra till slut, alla sa att jag var känslig och att den inte alls var stark. jag satt och mina tårar rann för jag tyckte det var så starkt men jag har hört att stark mat och jag inte är bra ihop, jag är känsligare än känsligast!men brödet var gott ivf!
När vi väl pratar om gulash så måste jag ju berätta en gammal anekdot från förr, ja såna har man ju såhär på ålderns höst. När jag var 10 så var jag och min familj i Ungern, vi har någon ingift släkting där så vi hade lånat nån stuga där ute i bushen, jättefint var det med bigaråer och frukt i trädgården. Ja, anyway, en dag kom det förbi en man (ja inte vilken man som heslt uatn vi kände honom på nåt sätt) som skulle laga riktig ungersk gulasch till oss. Mums mums. Han pratade ingen engelska och lagade soppa i flera timmar, det luktade gott och vi alla var så hungriga att vi nästan grät. Sen var det dags, soppan skulle avnjutas med gott bröd....
men nja, soppan var så fruktansvärt stark att INGEN i familjen kunde äta nåt av den, tok va? det var dagens nostalgitripp....den historian var inte så rolig kanske men ville ändå berätta den, muhahahah!
Jag ska typ stupa i säng nu, trött som en utter!
X
