Inte hela vägen...

Då var all nervositet och väntan över. idag körde jag upp. Tyvärr blev det inget körkort denna gång. Jag missade på några saker...

Det känns inte så jobbigt, jag var fruktansvärt nervös och det var nästan så jag började med ett motorstopp, hihi. Så nervositeten höll i sig och gjorde det allt lite svårt för mig MEN en gång är ingen gång. Jag tycker trots allt att jag gjorde mitt bästa och jag är stolt över att jag gjorde det! Det blir bara att ta nya tag och styra upp det nästa gång. jag vet ivf att jag kan köra bil och att sakerna jag blev underkänd på är sådant jag lätt kan ordna till. Det handlade om hastighetsanpassning på landsväg och tätort (jag körde lite för långsamt,hihi). Så nu ska det anpassas serru seru! 

Så nu mina vänner får ni hålla tummarna i mer än en månad till, haha! Hoppas inte att någon får krampkänningar innan detta är över!!!

Tyck inte synd om mig by the way, jag orkar inte få höra hur trist det är även om det är det, har hört det nog idag faktiskt (jag jag förstår att det är omtanke så inget illa menat mot er som sagt det). Som sagt va, jag styr upp det nästa gång, promise =)

Ikväll ska jag bara släppa allt som har med körningen att göra och bara ta det lugnt. Det var längesen jag hade en kväll då annat än körning fanns i mitt huvud. Så ska bli asagott!

X

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback