The worlds needs some fucking honesty!
Detta har jag tänkt på ett tag och grubblat på....
Det enda jag kräver av människor är ärlighet och jag tycker inte det är något stort krav. Att vara ärlig är viktigt även om jag inte alla gånger är genomärlig om precis allt (men man ser å andra sidan på mig om jag inte är ärlig för jag går att läsa som en öppen bok!). Det finns situationer då man varken orkar eller klarar att vara ärlig. men om man tittar på livet i det stora så ska ärlighet vara en ledstjärna.
Överlag kan man säga att de människor jag har runt mig och väljer att ha runt mig tror jag på, litar jag på och är jag ärlig mot. Jag antar också att de är ärliga mot mig, det skulle inte kunna vara på något annat sätt, för kan man vara vänner om inte ärlighet finns? Jag hoppas inte att de ser mig med min gulprickiga polo (jag har iofs ingen sån polo men u see what i mean) och tänker men hejsan, är alla indianer hemma i kanoten på Karin eller?
men varför är det så svårt ibland att bara säga nej, gud vilken ful tröja, tack men nej tack eller vad det nu än kan gälla! vad kan hända? Vad är man rädd för? Jag tror att med öppna kort kommer man längre!
Där jag jobbar där är människor så brutalt ärliga stundtals så det gör ont och det har jag fått erfara. MEN jag tänker att det som inte dödar en gör än starkare!Jag kanske ska sluta upp med att vara så där lagom ärlig och vara brutal, haha....om det gör ont ,my bad!Kanske ska jag starta operation ärlig!
Fast å andra sidan...vill jag verkligen veta att ni inte tycker om min gulprickiga polo när jag tänker efter?Jag tycker ju om den (denna fiktiva polo fick bli en symbol för något) Kanske man ska vara ärlig men lagom ärlig i alla fall, haha......Jag vet inte riktigt var jag vill komma och mina tankar hänger inte ihop för fem öre, var bara en fundering på onsdagens kvällskvist, hihi.....*förlåt* =)
Pussen för nu kommer M till mig, tok!
X
Det enda jag kräver av människor är ärlighet och jag tycker inte det är något stort krav. Att vara ärlig är viktigt även om jag inte alla gånger är genomärlig om precis allt (men man ser å andra sidan på mig om jag inte är ärlig för jag går att läsa som en öppen bok!). Det finns situationer då man varken orkar eller klarar att vara ärlig. men om man tittar på livet i det stora så ska ärlighet vara en ledstjärna.
Överlag kan man säga att de människor jag har runt mig och väljer att ha runt mig tror jag på, litar jag på och är jag ärlig mot. Jag antar också att de är ärliga mot mig, det skulle inte kunna vara på något annat sätt, för kan man vara vänner om inte ärlighet finns? Jag hoppas inte att de ser mig med min gulprickiga polo (jag har iofs ingen sån polo men u see what i mean) och tänker men hejsan, är alla indianer hemma i kanoten på Karin eller?
men varför är det så svårt ibland att bara säga nej, gud vilken ful tröja, tack men nej tack eller vad det nu än kan gälla! vad kan hända? Vad är man rädd för? Jag tror att med öppna kort kommer man längre!
Där jag jobbar där är människor så brutalt ärliga stundtals så det gör ont och det har jag fått erfara. MEN jag tänker att det som inte dödar en gör än starkare!Jag kanske ska sluta upp med att vara så där lagom ärlig och vara brutal, haha....om det gör ont ,my bad!Kanske ska jag starta operation ärlig!
Fast å andra sidan...vill jag verkligen veta att ni inte tycker om min gulprickiga polo när jag tänker efter?Jag tycker ju om den (denna fiktiva polo fick bli en symbol för något) Kanske man ska vara ärlig men lagom ärlig i alla fall, haha......Jag vet inte riktigt var jag vill komma och mina tankar hänger inte ihop för fem öre, var bara en fundering på onsdagens kvällskvist, hihi.....*förlåt* =)
Pussen för nu kommer M till mig, tok!
X
Kommentarer
Trackback